"Det er Ales" Jon Fosse | Bokanalys

Uppsatsen är kvalitetssäkrad av redaktionen på Studienet.se
  • Samhällsvetenskapsprogrammet (före 2011) Årskurs 3
  • Svenska A
  • A
  • 5
  • 2431
  • PDF

"Det er Ales" Jon Fosse | Bokanalys

En bokanalys av romanen "Det er Ales" som är skriven av den norska författaren Jon Fosse.

Utdrag

Det er Ales är en kortare roman skriven av en norsk författare Jon Fosse. Det är en ”stream of consciousness” roman som genom historian om Signe och Asle tar upp frågor såsom förhållande mellan livet och döden, kärlek, saknad och sorg.

Handlingen utspelar sig i det som verkar vara en liten by i Norge. Vi får inte veta vad som byn heter eller var exakt den ligger – bara att det är mellan berget och fjorden. I den byn bor Signe och Asle. Inte mycket sker där, det är som om dem två är de enda som bor där. Men det funkar för dem, de har varandra eller snarare – hon har honom och han har fjorden.
Romanen börjar år 2002. Signe sitter på bänken i stugan och tänker tillbaka på den dagen då Asle försvann. Det var en tisdag sent i november och året var 1979. Han drog ut på fjorden och kom aldrig tillbaka. Alltsedan har Signe levt undrande om vad som hade hänt till honom, något som omformade henne till en helt annan person. Med att samtidigt vara i romanens nutid, dvs. år 2002, går Signe genom minnena tillbaka till 1979 och igen upplever allt som hade hänt.
Handlingen omfattar först och främst Signes sorg och väntande. Hon är ensam, har inga barn. Den enda hon har är minnet av Asle och den ständiga frågan: ”Varför kom han inte?” Handlingen omfattar också historier av flera generationer i Asles familj som berättar om tragedier som kan anses vara en av orsaker de alla känner....

----

Den första aspekten av handlingen är Signes sorg och melankoli. Hennes tillstånd är förknippad med den stunden då Asle försvann. Hon tänker tillbaka och ser sig själv och Asle och upplever igen allt som hade hänt. Hon fick aldrig ett svar på varför han försvann. Hon frågar sig själv detta hela tiden, undrar om han kanske inte ville vara med henne. Hon kan inte sluta tänka på detta och det är därför att så många av hennes minne och frågor repeteras. En annan orsak kan vara det att hon är gammal och inte minns så bra, alltså att hon försöker rekonstruera vad som hade hänt genom att hon upprepade gånger tänker på den dagen i november 1979. 1979 var hon en annan Signe – orolig och väntande. År 2002 sitter hon på bänken i stugan och tittar ut genom fönstret. Hennes blick är tom. Hon tittar inte för att se något. Inte längre i alla fall. Det avspeglar hennes tillstånd – allt utspelas i henne, ingenting omkring henne. Hon är en statisk figur nu. Hon är här utan att vara här. Det verkar som om tiden slutade ha betydelse för henne när Asle försvann. Med honom var hon trygg och positiv, nu är det ....... Köp tillgång för att läsa mer

"Det er Ales" Jon Fosse | Bokanalys

[0]
Inga användarrecensioner än.