Aktivitet hos amylas | Labbrapport

- Komvux
- Kemi 2
- Inget betyg givet
- 8
- 1606
Aktivitet hos amylas | Labbrapport
En labbrapport vars syfte är att undersöka aktiviteten hos enzymet amylas vid olika temperaturer.
Innehåll
Aktivitet hos amylas
- Sammanfattning
- Inledning
- Syfte
- Hypotes
- Materiel
- Utförande
- Resultat
- Felkällor
- Slutsats/diskussion
- Litteraturförteckning
Utdrag
Materiel:
Materiel som läraren använder under webblaborationen:
Provrör, provrörshållare, termostatbad, mätglas 10 cm3
, långa dropprör, bägare,
filtrerpapper, tratt, pipett.
Kemikalier som läraren använde under webblaborationen:
• NaCl − 0,05 mol/dm3
• Stärkelselösning
• Fosfatbuffert, pH 6,8
• Jodlösning
• NaOH − 2 mol/dm3
• CuSO4 − 0,1 mol/dm3 4
Utförande:
Före laborationen hade tre olika lösningar förberetts enligt följande:
Lösning A: Slamma upp 1 g stärkelse i lite kokande vatten. Häll försiktigt uppslamningen i 100 cm3 kokande vatten.
Lösning B: Tillvägagångssättet för att göra en fosfatbuffert är att först blanda två så kallade stamlösningar (0,2 M NaH2PO4 samt 0,2 M Na2HPO4) och därefter blanda de två stamlösningarna samt vatten enligt bestämda proportioner beroende på vilket pH-värde man vill uppnå. I det här fallet ska fosfatbufferten ligga på pH 6,8. Det innebär att 510 cm3 av stamlösning 1 och 490 cm3 av stamlösning 2 ska blandas tillsammans med vatten så att totalvolymen blir 2 000 cm3.
Lösning C: Tillsätt jodlösning i 100 cm3 vatten tills färgen blir svagt gyllenbrun. Laborationen fortsatte med att läraren skulle bereda en enzymlösning. Först sköljde läraren munnen med en saltlösning NaCl (0,05 mol/dm3, 30 ml). Salivlösningen samlades upp i en bägare. Lösningen späddes därefter med ytterligare 30 ml saltlösning NaCl (0,05 mol/dm3), därefter filtrerades denna salivlösning genom ett filtrerpapper som placerades i en tratt för att få bort eventuella föroreningar ifrån munnen.
Fem stycken provrör fylldes med 5 cm3 fosfatbuffertlösning (lösning B) med pH 6,8 samt 4 cm3 stärkelselösning (lösning A). Totalt 9 ml i varje provrör.
Sedan överfördes tre droppar från buffert- och stärkelselösningen till ett provrör med jodlösning (lösning C), lösningen var cirka 1 cm i höjd. Det bildades då en blå färg, vilket indikerade på att det fanns stärkelse i provröret. Detta var ett så kallat nollprov (temperatur innan temperering och utan amylaslösning). Bredvid nollprovet var ytterligare 8 provrör placerade i provrörshållaren.
I nästa steg stoppade läraren ned provröret med buffert- och stärkelselösningen i en bägare med isvatten så att det skulle uppnå en temperatur på noll grader Celsius. Därefter sögs 2 cm3 salivlösning upp med ett långt dropprör och som sedan tillsattes i lösningen i provröret. Man lät provröret stå i bägaren med isvattnet i en minut. När en minut hade passerat pipetterades tre droppar av fosfat- och buffertlösningen som var blandat med salivlösningen ned i provröret med jodlösning. Vid varje minut som gick (upp till 8 minuter) utförde läraren samma procedur; tre droppar av fosfat- och buffertlösning blandat med salivlösning pipetterades ned i jodlösningen.
I nästa försök fortsatte man med att först göra ett nollprov (temperatur innan temperering och utan amylaslösning) genom att överföra tre droppar av buffert- och stärkelselösningen till jodlösningen. Därefter placerades provröret med fosfatbuffert och stärkelse ned i ett vattenbad tills det uppnådde en temperatur på 20 grader Celsius. Därefter sög man upp 2 cm3 salivlösning med ett dropprör och tillsatte det i provröret som var 20 grader Celsius som var placerat i vattenbadet och väntade en minut. När en minut hade gått tillfördes tre 5 droppar av fosfat- och stärkelselösningen som var blandat med salivlösningen ned i jodlösningen. Vid varje minut som gick (upp till 8 minuter) utförde läraren samma procedur; tre droppar av fosfat- och buffertlösning, blandat med salivlösning pipetteras ned i jodlösning.
Samma tillvägagångssätt fortsatte man med vid temperaturerna: 40-, 60- och 80-90 grader Celsius.
Läraren avslutade laborationen med att utföra Trommers prov1 på innehållet i det provrör där enzymaktiviteten var som störst. I det här fallet visade det sig vara vid 40 eller 60 grader Celsius vilket går att se i resultatet som presenteras i tabell 1 (s.6). I försöket valde man att utföra provet vid 40 grader Celsius. Trommers prov utfördes genom att kopparsulfat (0,1 mol/dm3) och natriumhydroxid (2 mol/dm3) överfördes med lika mängd till ett nytt förberett provrör innehållande: jod, fosfatbuffert samt amylaslösning. Det uppstod en blåaktig fällning i provröret. Efter att provröret stått i ett värmebad på 40 grader Celsius i några minuter visade det sig att man fått en tegelröd färg... Köp tillgång för att läsa mer Redan medlem? Logga in