Biologi 2 | Sammanfattning av centrala begrepp

Utdrag

KAPITEL 15
Gemensamt för djur är följande:
• De är flercelliga heterotrofer, dvs att de äter andra levande eller döda organismer.
• Majoriteten har ett hålrum, tarmkanal, för att kunna bearbeta föda.
• Cellerna saknar cellvägg, har istället flertalet strukturproteiner som ger stadga.
• Nervvävnad för kommunikation och muskelvävnad för rörelse.
• Förökar sig sexuellt.
• Hox-gener som tidigt i utvecklingen bestämmer var kroppsdelarna ska befinna sig.
Jämnvarma – till de jämnvarma djuren hör däggdjur och fåglar. Kan arbeta länge och intensivt. Kan leva överallt på jorden då de inte behöver anpassa sig till omgivningens temperatur. Energibehovet är beroende av djurets storlek. Små djur har en större yta i förhållande till sin volym och behöver därför ha en mer intensiv energiomsättning än stora djur för att kunna hålla rätt temperatur.
Växelvarma – till de växelvarma djuren hör amfibier och reptiler. Beroende av sin omgivnings temperatur och förflyttar sig därför ofta mellan varma och kalla plaster, ex ormar som solar för att höja sin metabolism, ämnesomsättning, för att sedan kunna jaga effektivt. Växelvarma djur behöver inte äta lika ofta som jämnvarma och är tillgången på mat låg kan de sakta ner sin metabolism genom att inte röra sig så mycket.
Specialiserade celler hos djur delas upp i vävnader, där celler inom en speciell vävnad har samma ursprung men olika funktion. Vävnader  organ  organsystem (ex matspjälkningsystemet)
• Epitelvävnad – Täcker alla yttre och inre ytor i kroppen och mot inre och yttre påverkan, så som vätskeförlust och mekaniska skador. Cellerna ligger tätt packade och vävnaden finns i flera lager på ställen där det nöts mycket. Vävnaden åtskiljer djurens kropp från dess omgivning. Skyddar från yttre faktorers inverkan, både kemiska och fysiska faktorer, ex variationer i temperatur. Står emot angrepp från virus och bakterier. Allt som ska tas upp eller avges av kroppen passerar epitelvävnaden. Delas in i tre: platt, kubisk och cylinder epitel.
• Stödjevävnad – Håller ihop och stödjer andra vävnader och organ i kroppen. Skyddar och isolerar. Som stödjevävnad räknas fibrös bindväv, broskvävnad, skelettvävnad och fettvävnad, men även ibland blod. Fettet fungerar som isolering men även som ett lager energirika fettmolekyler, de är mycket viktiga för energiomsättningen. Fett finns speciellt i underhuden och kring organ och fungerar som stötdämpare ex vid foten.
• Muskelvävnad – Typiskt för muskelvävnad är att den kan kontraheras, dra ihop sig och ge upphov till rörelse.
- Tvärstrimmig muskelvävnad – styrs av viljan
- Hjärtmuskulatur – kan ej styras
- Glatt muskulatur – kan ej styras
• Nervvävnad – Är uppbyggd av neuroner och gliaceller. Hormoner och nervvävnad sköter kommunikation mellan kroppens organ och med omgivningen då våra sinnen består av nervceller. Nervcellerna förmedlar, bearbetar... Köp tillgång för att läsa mer Redan medlem? Logga in