De svenska minoritetsspråkens fortlevnad | Fördjupningsuppgift
- Komvux Komvux
- Svenska 2
- A
- 6
- 1245
De svenska minoritetsspråkens fortlevnad | Fördjupningsuppgift
En fördjupningsuppgift där eleven ställer sig frågan:
Om man har nått slutsatsen att de svenska minoritetsspråken borde bevaras så uppstår automatiskt frågorna om hur detta skall gå till, vad som bör göras och vem som skall göra detta. Det finns åtskilliga statliga utredningar och statlig lagstiftning som gör gällande att den svenska staten bär ett stort ansvar. Någon kunde mena att det yttersta ansvaret ligger på de som talar språket, och att det är deras uppgift att lära sin yngre generation att tala det. Men lever man innanför ramen för ett stort samhällsmaskineri, drivet av ett majoritetsfolk, så utgör det en assimilerande kraft på de minoriteter som finns där i. Det är en effekt som man i Sverige har valt att försöka motverka. Frågan som här skall avhandlas är sålunda: Vad gör den svenska staten för att säkra fortlevnaden av de svenska minoritetsspråken?
Innehåll
1. Inledning
1.1 Frågeställning
1.2 Metod
2. Åtgärder för bevarandet av minoritetsspråk
2.1 Uppmuntrande åtgärder
2.2 Generativa åtgärder
2.3 Assimilationsförebyggande åtgärder
3. De svenska minoritetsspråkens fortlevnad
4. Käll- och litteraturförteckning
Utdrag
1. Inledning.
I det samtida Sverige talas det massor av olika språk, men endast ett fåtal har särskild status som minoritetsspråk. Språken erkänns av hävd, sedan de talats i Sverige i hundratals år. Språken är meänkieli (tornedalsfinskan), jiddisch, finska, romani chib och samiska (SFS 2009:600). Det bestämdes i och med millennieskiftet att dessa språk skulle ha en sådan särställning eftersom man såg ett egenvärde i att värna detta kulturella arvegods.
Ett språk kan till viss del liknas vid en djurart. Evolutionsprocessen kan ta eoner medan blott ett fåtal generationer räcker för att utrota detta för alltid. Just en sådan oro föranledde den statliga utredningen Att återta mitt språk – åtgärder för att stärka det samiska språket (SOU 2006:19) som genomfördes av Kulturdepartementet. Man kunde via denna konstatera att endast hälften av landets 20 000 samer faktiskt kunde tala samiska, och att blott en fjärdedel av dessa kunde skriva och läsa på det aktuella språket. Detta, i kombination med faktumet att de äldre generationerna är de som till fullo behärskar samiskan, är en alarmerande indikation på att det är utdöende. Så likt hur man vill undvika den bestående förlusten för den biologiska mångfalden som är associerad med utdöendet av en art, så vill man undvika den kulturella förlusten för den språkliga mångfalden som ett utrotande av samiskan skulle innebära.
1.2 Metod.
Metoden kommer att vara att sammanställa information från svensk lag och statliga utredningar för att fastställa vad som görs för att hålla minoritetsspråken levande. Därefter diskuteras huruvida det finns anledning att tro att åtgärderna kan vara effektiva... Köp tillgång för att läsa mer Redan medlem? Logga in
