Det var dumt - det visste de | En novell om kärlek

Utdrag

Första gången de vilsna själarna möttes var en mörk och dyster eftermiddag den andra helgen i advent. Gnistrande snö hade lagt sig som ett tunt täcke över stadens gråa fasad och människor befann sig inomhus för att värma stela fingrar och frusna tår. Elsa och Emanuel stod bakom samma hylla i stadens bibliotek. Båda älskade de att komma till lugnet och drömma sig bort i böckernas förtrollade värld. Det var en flykt från verkligheten. Flickan och pojken ville trots allt inte enbart bort från årstidens kalla vindar och gatornas blöta slask. Elsa och Emanuel flydde från känslor, tankar och röster. De sökte sig bort från respektive tillvaro.

Båda hade längtat så. Bort, bort från allt. Elsa hade längtat iväg från folkmassor, strålkastarljus och krav. Från blickar som stirrade sig blinda på den sköra ytan och händer som kämpade för att röra vid det blonda, långa svallet. Hon längtade efter havets stilla vågor och ensliga, tomma stigar. Efter ro. Märkligt nog drömde hon om stora ställen som fick henne att känna sig liten... Köp tillgång för att läsa mer Redan medlem? Logga in