Manganhalt i te | Labbrapport

- Naturvetenskapsprogrammet (NA) Årskurs 2
- Kemi 2
- Inget betyg givet
- 3
- 654
Manganhalt i te | Labbrapport
En labbrapport som avser att utreda manganhalten i Earl Gray-te, genom att avgöra vilken koncentration av permanganat joner som bildas i telösningen under laborationen.
Innehåll
Manganhalt i te
- Syfte
- Materiel
- Hypotes
- Utförande
- Resultat och slutsats
Utdrag
Materiel:
• 50 gram Earl Gray, stort degellock eller porslinsskål, kokring, triangel, mekerbrännare, bägare 250 cm3, mätkolv 100 cm3 , mätglas 25 cm3 och 10 cm3, glasull, spektrofotometer och kyvetter.
• H3PO4 − koncentrerad • HNO3 − 2 mol/dm3 • Na2S2O5 eller Na2SO3 • KIO4
• Kaliumpermanganatlösningar
Utförande:
Laborationen börjar med att teet vägs på degellocket. Det väger 50 gram. Degellocket ligger på en ring som är anslutet till ett stativ. Ringen kallas kokring. Teet ska värmas där lågan är som varmast. På lågans ljusblå punkt är den som varmast. Efter fem minuters värmning avlägsnas syrgaslågan. Medan den grå askan svalnar förbereds lösningen, till vilken teet ska tillföras. Man börjar med koncentrerad fosforsyra, som är rätt trögflytande. Då den är starkt frätande bör skyddsglasögon användas. Sedan tillförs 25ml salpetersyra. Även natriumsulfid tillförs. Sedan skakas lösningen om. Ännu ett par minuter avvatar man medan degellocket svalnar. Nu överförs degellocket med askan varsamt till bägaren. Därefter värms lösningen i fem minuter. Denna lösning ska inte värmas med lika hög temperatur som förkolnade teet, därför stryps syrgastillförseln. De små luftintagan styr lågans temperatur. Dess gulare lågan är, desto svalare är den; och ju blåare den är, desto armare är den. Man inväntar att lösningen börjar sjuda. Lösningen ska sjuda i fem minuter. Därefter tillsätts kaliumpermanganat och lösningen sjuder i fem minuter till. Det ska helst inte koka för häftigt, eftersom syralösning då kan stiga rakt upp, vilket är vådligt den som laborerar. Efter sjudningen har en visuell förändring inträffat. En lila färg har inträtt. Lösningen ska nu låtas svalna innan den placeras i en mätkolv.
Nu ska lösningen filtreras. Permanganatjonerna kan vara lite känsliga och därför filtrerar vi ej genom filtrerpapper. Istället används glasull. Det tar bort eventuella fasta partiklar som kan störa resultaten i spektrometern. Man sköljer ur bägaren ett par gånger med destillerat vatten för att få med alltsammans. Glasullstussen ska genom sköjlningen bli ofärgad. Man späder ut lösningen i mätkolven. Kranvatten kan innehålla manganjoner, vilket påverkar resultatet. Därför används destillerat vatten. Vätskenivån mäts vid ögonhöjd. Mätkolven vänds upp och ner ett par gånger för att blanda lösningen med syrebubblan. Den okända lösningen jämförs med fyra förberedda lösningar i spektroskopmetern. Lösningarna placeras i kyvetter. Skillnaden i ljusgenomlsäpplingen mäts. Från mätresultaten går det att avgöra vilken koncentration av permanganatjoner i telösningen... Köp tillgång för att läsa mer Redan medlem? Logga in