Mekanik: Krafter, arbete och energi | Labbrapport
- Teknikprogrammet (TE) Årskurs 1
- Fysik 1b2
- G
- 9
- 1355
Mekanik: Krafter, arbete och energi | Labbrapport
En labbrapport som handlar om mekanik, där flera undersökningar görs med syfte att studera hur krafter, arbete och energi fungerar. Här görs experiment som handlar om: krafter i jämvikt, spännkraft, krafter i en hiss samt acceleration.
Innehåll
[Sammanfattning] – sida 2
[Introduktion] – sida 2
2.1. Krafter i jämnvikt – sida 2
2.2. Spännkraft – sida 2
2.3. Hissen – sida 2
2.4. Vagnen – sida 2
2.5. Studsande bollar – sida 3
[Metod] – sida 4
2.1. Krafter i jämnvikt – sida 4
2.2. Spännkraft – sida 4
2.3. Hissen – sida 4
2.4. Vagnen – sida 5
2.5. Studsande bollar – sida 5
[Resultat] – sida 5
2.1. Krafter i jämnvikt – sida 5
2.2. Spännkraft – sida 5
2.3. Hissen – sida 6
2.4. Vagnen – sida 6
2.5. Studsande bollar – sida 6
[Diskussion] – sida 6
[Bilagor] – sida 7
2.1. Krafter i jämnvikt – sida 7
2.2. Spännkraft – sida 7
2.5. Studsande boll – sida 8
[Referenser] – sida 8.
Utdrag
Metod
2.1. Krafter i jämnvikt
I denna uppgift har Newtons lagar underlättat för att se vilka krafter som är ett faktum i detta experiment.
Fg = FN + F se bilaga.
2.2. Spännkraft
Genom att använda parallellförskjutning kan uppgiften lösas smidigt. Innan parallellförskjutning praktiseras, beräknas krafterna som verkar på linorna – det görs genom att fastställa tyngdkraften (Fg=m*g).
Därefter, när linjen för tyngdkraft fått ett mått samt kraft som verkar nedåt, skall denna linje speglas uppåt. Sedan ritas parallella komposanter till spännkrafterna. Man kan säga att man imiterar båda linjernas lutning med hjälp av linjal. Dessa går mellan motsatt lina till tyngdkraftens speglade linje, det vill säga att spännkrafternas imitation (parallellförskjutning) sammansluter sig till tyngdkraftens spegling. Med detta gjort, har man skapat en romb.
2.3. Hissen
Hypotes: När hissen startar och börjar röra sig uppåt får den en positiv acceleration. Då vi inte rör oss har vi en resulterande kraft som är = 0.
Krafterna åt vartdera hållet är: m*a (a = g + hissens acceleration).
Exempel; Douglas väger 100kg och hissen startar med en acceleration på 1m/s2.
m*(g + ahiss) → 100(9,82*1) = 1082N.
Vågen utgår dock från att vi har en tyngdacceleration på 9,82m/s2 och visar då 1082/9,82= 110kg.
När hissen sedan håller en konstant hastighet har den då en acceleration på 0, men vi har fortfarande kvar vår vanliga gravitationskraft samt normalkraft, vilket gör att vågen visar samma som den hade gjort vi stod i badrummet.
När hissen närmar sig slutdestinationen minskar hastigheten och accelerationen retarderas, vilket betyder att vi är motsatt från den positiva accelerationen och minskar i vikt enligt vågen.
2.4. Vagnen
Laborationen bestod av 9 olika experiment, uppdelad i tre grupperingar om de tyngder som varierades – tyngderna som hängde nedför trissan; 10g, 20g, samt 30g och tyngderna som lades på vagnen; 100g, 200g respektive 300g. Accelerationen beräknades genom den kända sträckan (0,9 m) dividerat den mätta tiden – alltså; S/t = a.
Då samtliga experiment var gjorda var det dags att räkna ut den uppmätta accelerationen och den beräknade accelerationen. För att få fram den uppmätta accelerationen används formeln a = S/t och för den beräknade accelerationen används formeln a = F/m (F = massa * gravitationen för den dragande kraften)... Köp tillgång för att läsa mer Redan medlem? Logga in
