Missbruk av naturen | Diskuterande text

Utdrag

Idag så spelar det ingen roll hur vi väljer att vrida och vända på saker och ting, för av någon anledning så har människor faktiskt en form av maktställning inom naturen. Detta möjliggörs av vårt förnuft, att utvecklas och utveckla i så stor utsträckning som vi hunnit med under så kort tid. Med denna maktposition så tror jag även det medför en viss arrogans, för det går inte heller att förneka att mänskligheten är arrogant.
Jag tror att vår inställning till naturen och oss själva förvränger den bild vi ser framför oss, det vi ser är det vi vill se. Att döma av vår självförhävelse och arrogans känns det som att vi tror att vi inte är beroende av naturen. För i slutändan så spelar det ingen roll hur mycket teknik vi utvecklar eller hur breda filosofiska tankar vi har, det går ändå att resonera sig fram till oavsett vilken livsåskådning man har (religiös/ateist) så är vi beroende av naturen. Vi är en del av naturen.
Om vi ser till Darwins lära, så delar allt inklusive vi, samma ursprung som utvecklats till vad vi idag kallar ekosystemet. Det finns liksom en anledning till varför vi inte är på exempelvis Mars. Själv så tycker jag att vi i det system vi ingår i lever med en maktställning. Med vår översittar position har vi även utvecklat en respektlöshet gentemot övriga levande varelser, denna inställning har vanställt våra tankar att tro att tellus tillhör oss och inte på andra hållet.

Det vi idag gör, att skilja på natur och människa skapar en distans mellan oss, vi förlorar det som identifierar oss med naturen och dess invånare. När vi distanserar oss så mycket från naturen att vi börjar uppfatta oss själva som skapare och ger oss själva makten att bestämma vad som får leva och dö så har vi för längesedan gått för långt. Vi måste stanna upp och se oss omkring, vi måste backa. För helt ärligt så kommer vi aldrig klara oss utan naturen och alla dess invånare, men de kan uppenbarligen klara sig utan oss vilket visat sig tidigare. Så vad ger oss rätten att gå över alla gränser? Om vi backar några steg så kommer vi nog finna trygghet, för att genom att vi identifierar oss med naturen och allt annat levande så skapar vi istället en plats tillsammans som kan vara vårt hem. Detta skulle ge oss syfte, att ta hand om vårt hem. Människor finner då en större mening med livet och en ökad närvaro till det som händer runt om oss. Fast, om det fortsätter på det sättet vi idag ser så tror jag att vår arrogans kommer att få oss utkastade härifrån - från jorden.

I detta svar så tänker jag inleda med att diskutera ordet värde i detta sammanhang, kanske försöka definiera det. När det pratas om värde, så är det i 9 av 10 fall alltid värde ur människors perspektiv. Vad har en nyckelpiga för värde för mig? Högst troligt inte speciellt mycket värde. Frågan som istället bör ställas är, vad har den för värde för naturen? Och det är från här jag anser att denna diskussion bör utgå från när vi pratar om levande varelser som bor på vår planet.
Om vi tar en myrstack till exempel, där var myra är en egen art med olika arbetsuppgifter. När vi tittar på alla uppgifter som utförs så kan vi konstatera att var och en, alla myror jobbar för en uppgift - att våra stacken och dess invånare som alla besitter olika färdigheter. Egentligen så borde vår värld se ut såhär. Vi människor är inte på något sätt “över” alla andra, därav så har vi heller inte rätten att ta beslut och värdera utifrån vad som är bäst för oss utan istället så måste vi värdera vad som är bäst för världen, för stacken. Så sammanfattningsvis är min utgångspunkt... Köp tillgång för att läsa mer Redan medlem? Logga in