Mord i "Doktor Glas" och "Brott och straff" | Jämförande analys

Utdrag

Kan det vara rättfärdigat att ta en människans liv?
Den frågeställningen är central i Brott och Straff skriven av Fjodor Dostojevskijs 1866 och Doktor Glas som författades av Hjalmar Söderberg 1905, som båda kan betraktas som psykologiska thrillrar med en tydlig filosofisk klangbotten.
I Brott och Straff begås mordet då huvudkaraktären Raskolnikov tar livet av en gammal pantlånerska och hennes dotter. I Doktor Glas utförs den då huvudpersonen Tyko Gabriel grips av avsmak mot en präst samtidigt som han fattar tycke för hans fru.

Grundförutsättningen för att böckernas frågeställning ska bli relevant är att läsaren ska fatta empati för huvudkaraktären. Annars vore ett etiskt dilemma gällande mord inte möjligt.
Författarna använder något särskilda berättartekniker för att binda läsaren till karaktären. Söderberg genom att använda sig av dagboksform. Därigenom läses bocken utifrån Glas perspektiv. I takt med att empatin växer så leds läsaren, genom nästintill oförutsägbart förutskickande, mot mordet. Följaktligen uppstår dilemmat.
Denna berättarteknik har blivit återkommande i vår populärkultur sedan TV-serierna blev populära. Med ett längre format gentemot filmens möjliggörs att starka band binds mellan tittaren och karaktärerna. Därigenom kan en tillsynes vanlig människa utföra ett mord ut att det för tittaren framstår som vidunderligt.
Bland flertalets av 2000-talets mest kritikerrosade TV-serier finns denna ingrediens, däribland Breaking bad, Dexter, House of cards.
Brott och straff inleds i jagform för att sedermera gå över i ett allvetande berättande. Följaktligen varvas huvudkaraktärens inre process med minutiösa person- och miljöskildring samtidigt som knivskarpa dialoger vävs in... Köp tillgång för att läsa mer Redan medlem? Logga in