Reaktionshastighet | Oxalsyra, Svavelsyra, Kaliumpermanganatlösning | Labbrapport

Utdrag

Utförande:
Vi började med att göra ett laborationsschema i gruppen, hur vi skulle göra för att kunna genomföra laborationen. När vi var klara med laborationsschemat visade vi det för läraren för att få ett godkännande. Därefter plockade vi fram materielen samt kemikalierna som behövdes för laborationen.

Materielen som behövdes:
E-kolv (250 ml), mätcylinder (en 100 ml och en 25 ml), pipett (10 ml), byrett, termometer och pipettsug.

Kemikalierna som behövdes:
0,1 M oxalsyra, (COOH)2 eller H2C2O4, 2 M svavelsyra, H2SO4, 0,02 M kaliumpermanganatlösning, KMnO4 och mangan(II)sulfat (s), MnSO4.

Försök 1:
Vi mätte upp 100 ml kallt vatten i en mätcylinder och 25 ml svavelsyra i en annan mätcylinder, och blandade sedan i dessa i E-kolven. Vi mätte upp 10 ml oxalsyra med pipett som sedan tillfördes i E-kolven. Vi hällde i kaliumpermanganatlösning i byretten och tillsatte 5 ml av kaliumpermanganatlösningen i byretten. Därefter började vi ta tid, från att kaliumpermanganatlösningen hade hällts i, tills att lösningen blev helt färglös. Vi antecknade resultatet. Reaktionshastigheten blev ganska låg i det här försöket. Det kan bero på att det ingår ganska många reaktanter i reaktion, vilket medför att reaktionen går långsamt.

Försök 2:
Den här gången blandade vi 50 ml vatten med 25 ml svavelsyra i E-kolven. Därefter tillförde vi 10 ml oxalsyra i E-kolven, med hjälp av pipett. Vi tillförde sedan 5 ml kaliumpermanganatlösning. Likt förra försöket, började vi ta tid från att kaliumpermanganatlösningen hade hällt i, tills att lösningen blev helt färglös. Vi antecknade resultatet. Reaktionshastigheten var högre i detta försök, och vi drog slutsatsen att minskningen av volymen vatten gjorde att ämnena i lösningen lättare kunde kollidera med varandra, då det dessutom samtidigt blev lägre koncentration av dem i lösningen i försök 2 jämfört med försök 1.

Försök 3:
Vid det här försöket blandade vi 100 ml vatten med 25 ml svavelsyra i E-kolven. Därefter tillfördes 10 ml oxalsyra i E-kolven, med hjälp av pipett. Nu försatte vi lösningen med några kristaller mangansulfat. Därefter tillfördes 5 ml kaliumpermanganatlösning. Likt de tidigare försöken, började vi ta tid från att kaliumpermanganatlösningen hade hällts i, tills att lösningen blev helt färglös. Vi antecknade resultatet. Reaktionshastigheten var mycket högre i detta försök än i de tidigare försöken. Vi drog slutsatsen att tillsatsen av mangansulfat fungerar som en katalysator, vilket påskyndar reaktionen. Det är manganjonen, Mn2+, som fungerar som katalysator.

Försök 4:
Vid det här försöket blandade vi 100 ml varmt kranvatten med 25 ml svavelsyra i E-kolven. Därefter tillförde vi 10 ml oxalsyra i E-kolven, med hjälp av pipett. Därefter tillsattes 5 ml kaliumpermanganatlösning i lösningen. Likt de tidigare försöken, började vi ta tid från att kaliumpermanganatlösningen hade hällts i, tills att lösningen blev helt färglös. Vi antecknade resultatet. Reaktionshastigheten var mycket snabbare i detta försök än i försök 1 och 2. Vi drog slutsatsen att vattnets höga temperatur medförde större rörelseenergi, vilket i sin tur medförde att det blev en högre reaktionshastighet.
Under laboration ska laborationsrock och skyddsglasögon användas. Handskar ska vid hantering av svavelsyran och de andra lösningarna. Lösningarna kan efter laborationen hällas ut i avloppet... Köp tillgång för att läsa mer Redan medlem? Logga in