Ett samhälle utan kärlek - Kallocain | Essä

Uppsatsen är kvalitetssäkrad av redaktionen på Studienet.se
  • Naturvetenskapsprogrammet (NA) Årskurs 3
  • Svenska 3
  • A
  • 2
  • 897
  • PDF

Ett samhälle utan kärlek - Kallocain | Essä

En essä om kärlek baserad på Karin Boyes roman "Kallocain", som diskuterar hur Boye lyckas med att fängsla romanens läsaren i den dystopiska känslokalla värld som skildras, samt hur ett samhälle utan kärlek fungerar.

Utdrag

Ett samhälle där de ständigt övervakade individerna tillhör Staten och förväntas lyda Statens alla ordrar. Ett samhälle där Staten bestämmer allt, även vem du ska leva med, gifta dig med, och skaffa barn med. Samhället i Karin Boyes dystopiska roman Kallocain (1940) brukar ofta talas om som ett kallt och icke-demokratiskt samhälle. Inte sällan dras paralleller till dagens diktaturer eller massövervakning och hur det påverkar människan. Frågan är dock om inte människorna i Boyes roman påverkas mer av bristen på kärlek och intimitet än totalitarismen i sig. Hur lyckas Boye fängsla läsaren i denna känslokalla värld, och hur fungerar egentligen ett samhälle utan kärlek?

Kallocain är en dagboksroman skriven ur huvudpersonen Leo Kalls perspektiv. Man får som läsare alltså ta del av Leos alla tankar, men aldrig någon annans mer än vad de själva uttrycker. Detta sätt att skriva ur en persons perspektiv fungerar mycket väl i en roman som kretsar mycket kring vad olika människor tänker. Statens medborgare får nämligen inte tänka fel tankar, det är straffbart. Leo arbetar som kemist och uppfinner ett serum som när... Köp tillgång för att läsa mer

Ett samhälle utan kärlek - Kallocain | Essä

[0]
Inga användarrecensioner än.