Språklig variation och dialekt | Utredande text
- Samhällsvetenskapsprogrammet (före 2011) Årskurs 2
- Svenska B
- B
- 3
- 1017
Språklig variation och dialekt | Utredande text
En utredande text om dialekter och språklig variation i Sverige. Fokus ligger bland annat på samhörigheten och som en gemensam dialekt skapar, sociolekter, tecken på klasskillnader inom dialekter och inställningen till språklig variation (dialekter som skiljer sig från sin egna). Vidare så diskuterar eleven även sin egna dialekt (Göteborgskan) och reflekterar över sitt språk som ungdom.
Notera att källor saknas.
Lärarens kommentar
Bra.
Elevens kommentar
Diskutera ytterligare.
Utdrag
Alla språk i världen har en sak gemensamt och det är att man har dialekter, olika sätt att prata på. Om man skulle besöka varje stad i Sverige skulle men fått uppleva alla möjliga dialekter som Göteborgska, Norrländska och mycket fler. Rebecca Törmä skriver i “Rätt ord är som kläder” publicerad 22/4-2003 “att använda samma ord och uttryck inom en grupp kan vara ett sätt att visa att man hör ihop”. Vi i Sverige har alla en samhörighet till vårt land eftersom att vi pratar svenska. Men att ha en dialekt skapar en starkare samhörighet till ens län/stad. I den här uppsatsen ska jag diskutera den språkliga variationen bland olika människor men också min egen dialekt.
Om jag skulle träffa på någon som pratade t.ex skånska skulle jag bli mer uppmärksam över varifrån just den personen kommer ifrån. Man kan alltså säga att sättet man pratar på markerar vart man kommer ifrån. Något som kanske är typiskt att säga i en stad kan vara helt oförståeligt i en annan. Samma som om att man skulle ha träffat på någon som kom från England hade man genom personens språk och talesätt, kunnat lista ut vart ifrån personen är ifrån. Så ens dialekt skapar en samhörighet med staden man kommer ifrån. Jag som inte pratar någon dialekt även om jag växt upp i Göteborg känner ingen samhörighet till just “Göteborgskan” som dialekt... Köp tillgång för att läsa mer Redan medlem? Logga in
