Stål - Silvia Avallone | Bokanalys

Utdrag

Silvia Avallone kritiserar det samtida samhället i Italien år 2001 i sin roman med två tonårsflickor på 13 år i fokus. Anna och Francesca bor grannar i ett bostadskomplex av betong i den italienska kuststaden Piombino. Deras Italien är långt bort från ett turistliv som Medelhavet annars attraherar. Bakom bostadskomplexet ligger ett stålverk, Lucchini, där räls åt hela Europa tillverkas. Livet kretsar kring detta, nu nästan nedlagda, stålverk som en gång sysselsatte 200 000 personer i arbete, men dessa är nu endast 2 000. Detta är arbetarna som inte känner sig representerade av någon, och social rättvisa känns inte som ett realistiskt mål. Romanen Stål är en historia om kärlek, men framförallt om den italienska genus- och arbetsklassens kamp.

Det är sommaren år 2001 och värmen gör att männen, som antingen är färdiga eller inväntar sitt skift på stålverket, söker sig till skuggan där de slår sig ner med en öl i handen. Medan de sitter utarbetade och svettiga vilar deras blickar på Anna och Francesca, vars kroppar ännu velar i pubertens utveckling. Det är en process där sexualiteten först upptäcks och sedan utforskas, och den har en ständig inverkan på vad... Köp tillgång för att läsa mer Redan medlem? Logga in