Transformation​ ​med​ ​GFP | Labbrapport

Utdrag

Teori:
Många​ ​prokaryoter​ ​har​ ​större​ ​delen​ ​av​ ​sitt​ ​DNA​ ​i​ ​en​ ​membranlös​ ​ring.​ ​Denna​ ​ring​ ​finn​ ​samlad som​ ​ett​ ​nystan​ ​i​ ​cytoplasman​ ​i​ ​ett​ ​område​ ​som​ ​kallas​ ​kärnregionen​ ​eller​ ​nukleotiden. DNA-bindande​ ​proteiner​ ​håller​ ​ihop​ ​kromosomen.​ ​Vissa​ ​delar​ ​av​ ​kromosomen​ ​är​ ​supercoilade. Prokaryoten​ ​kan​ ​också​ ​ha​ ​extra​ ​gener​ ​i​ ​mindre​ ​ringar​ ​som​ ​kallas​ ​plasmider.

Förökning​ ​hos​ ​prokaryoter​ ​sker​ ​genom​ ​delning,​ ​de​ ​har​ ​alltså​ ​ingen​ ​sexuell​ ​förökning​ ​och​ ​ingen blandning​ ​av​ ​gener​ ​sker​ ​i​ ​samband​ ​med​ ​delningen.​ ​Men​ ​även​ ​prokaryoter​ ​är​ ​utsatta​ ​för​ ​naturligt urval​ ​och​ ​behöver​ ​genetisk​ ​variation​ ​för​ ​att​ ​kunna​ ​anpassas​ ​till​ ​förändringar​ ​i​ ​miljön.​ ​Hos prokaryoter​ ​är​ ​mutationer​ ​en​ ​vanlig​ ​orsak​ ​till​ ​genetisk​ ​variation.

Det​ ​finns​ ​tre​ ​möjligheter​ ​för​ ​utbyte​ ​av​ ​genetiskt​ ​material​ ​mellan​ ​individer​ ​för​ ​prokaryoter: konjugation,​ ​transformation​ ​och​ ​transduktion.​ ​Transformation​ ​är​ ​vad​ ​vi​ ​ska​ ​försöka​ ​lyckas​ ​med under​ ​dagens​ ​labb.​ ​Vid​ ​transformation​ ​tar​ ​cellen​ ​upp​ ​fritt​ ​DNA​ ​som​ ​sedan​ ​smälter​ ​samman​ ​med kromosomen.​ ​Dessa​ ​celler​ ​sägs​ ​vara​ ​naturligt​ ​kompetenta​ ​då​ ​de​ ​har​ ​proteiner​ ​på​ ​cellytan​ ​som fungerar​ ​som​ ​receptorer.​ ​Receptorerna​ ​känner​ ​igen​ ​och​ ​transporterar​ ​in​ ​DNA​ ​från​ ​närstående arter.​ ​De​ ​flesta​ ​prokaryoter​ ​tar​ ​inte​ ​upp​ ​främmande​ ​DNA.​ ​Exponeras​ ​de​ ​för​ ​en​ ​kemikalie​ ​eller elektriska​ ​stötar​ ​gör​ ​de​ ​cellväggen​ ​och​ ​cellmembranet​ ​mer​ ​perameabla​ ​vilket​ ​gör​ ​att​ ​de​ ​kan​ ​ta upp​ ​främmande​ ​DNA.​ ​Detta​ ​är​ ​vad​ ​vi​ ​kallar​... Köp tillgång för att läsa mer Redan medlem? Logga in