Tyngdaccelerationen g | Tempograf | Labbrapport | Fysik
- Hantverksprogrammet (före 2011) Årskurs 3
- Fysik
- VG
- 5
- 1099
Tyngdaccelerationen g | Tempograf | Labbrapport | Fysik
En labbrapport i Fysik, vars syfte är att beräkna tyngdaccelarationen g. Detta görs genom att låta en 1 kilos vikt falla fritt från en höjd på ca 2,5 meter och sedan, med hjälp av en tempograf med tempografremsa, mäta tiden under fallet. Utifrån detta beräknas momentanhastigheten var tiondels sekund, och detta förs in i både tabell och diagram. Slutligen bestäms viktens acceleration med hjälp av diagrammet. Målet är att se huruvida detta stämmer överens med tyngdaccelerationen g=9,82m/s2?
Lärarens kommentar
+ Formellt är rapporten enastående bra
+ Källhänvisningar
+ Rubriksättningar
+ Förklarande text
+ Tabeller och diagram
+ Storheter skrivna kursivt
+ Bra resultat
- Saknar förklaringar hur grafen läggs in (troligen stämde dina punkter väldigt bra med en rät linje)
- Felanalysen är något osannolik, på den vilken är luftmotståndet marginellt, däremot tror jag att nedbromsningen av pappersremsan genom tempografen spelar en större roll
Innehåll
- Syfte
- Materiel
- Figur
- Beteckningar
- Utförande
- Mätresultat och bearbetning
- Diskussion och felanalys
- Slutresultat
Elevens Källa:
Jan Pålsgård, Göran Kvist och Klas Nilson (2011)
Ergo Fysik 1. Liber.
Utdrag
Materiel:
Tempograf, tempografremsa, laborationsaggregat (elkub) med 100 svängningar/sekund, 1 kilos vikt, kudde, linjal, papper och penna.
Utförande:
Jag började med att fästa tempografremsan på vikten, och med hjälp av en spärr som satt på vikten fastnade remsan och fortsatte att sitta fast även när man lyfte på den. Jag trädde sedan fast tempografremsan i tempografen och höll vikten i samma höjd, alltså ca 2,5m. Elkuben kopplades sedan till tempografen och den startades. Det var då dags för vikten att falla. Jag släppte taget om vikten och den föll rakt ned i backen där den hamnade på en kudde för att inte golvet skulle bli förstört. Elkuben gjorde 100 svängningar/sekund och varje svängning motsvarade en prick på tempografremsan. Det betyder alltså att det gick 1/100 = 0,01s mellan två prickar på tempografremsan.
Efter fallet visade det sig att prickarna fick längre och längre avstånd ju längre ned på tempografremsan man tittade. Det betyder att hastigheten hade ökat mer och mer. Jag satte ut en startpunkt t=0 på tempografremsan och även en stoppunkt där man kunde se att accelerationen började avta, alltså då vikten slog i backen. Detta kunde man se eftersom avståndet mellan prickarna där började minska istället för att fortsätta öka.
Sedan räknade jag ut momentanhastigheten var tiondels sekund räknat från startpunkten, alltså var tionde prick. För att få fram momentanhastigheten räknade jag sträckan genom tiden mellan 3 punkter. Exempelvis när jag räknade ut momentanhastigheten för starten, tog jag den sträckan som mättes från punkten innan och punkten efter t=0, som i det här fallet var 1cm, och delade den med tiden, alltså 0,02s (eftersom tiden mellan 2 punkter var 0,01s). Eftersom hastigheten uttrycks i m/s räknades sträckan i meter, så istället för 1cm räknade jag med 0,01m. Resultaten för de olika momentanhastigheterna fördes in i en tabell och med hjälp av den gjorde jag sedan ett v-t-diagram. Jag kunde sedan räkna ut viktens acceleration genom att räkna ut grafens lutning... Köp tillgång för att läsa mer Redan medlem? Logga in
