Den här analyshjälpen hjälper dig att analysera och tolke novellen “Den korta sommaren” av Ray Bradbury. Vi kommer att visa dig exempel på element i texten som är relevanta för din analys. I analyshjälpen kommer vi att fokusera på sammanfattning, komposition, karaktärer, miljö, berättare och synvinkel, språk, tema och budskap.
Barnen
I “Den korta sommaren” skildras barnen som en kollektiv karaktär som delar samma önskningar och farhågor. Deras yttre karaktärisering avslöjar att de är "barn till de raketmän och raketkvinnor som hade kommit till en regnig värld för att etablera civilisation och leva sina liv". Även om de inte är individualiserade kan vi lätt anta att de ser bleka ut eftersom de har tillbringat nästan hela sina liv utan sol.
Inre karaktärisering
När det gäller den inre karakteriseringen framstår barnen till en början som glada och upprymda över solens förestående ankomst.
“Klara?”
“Klara.”
“Nu?”
“Snart.”
“Är vetenskapsmännen verkligen säkra på det? Kommer det att hända i dag?”
“Titta – titta – se själva!”
Barnen pressade sig emot varandra som rosor, som ogräs, blandade uller om buller, och kikade ut efter den dolda solen.
Eftersom de bara hade sett solen när de var små barn längtar de efter att få se den. Några av dem minns till och med glimtar av den:
Om nättarna hörde hon ibland hur de rörde på sig vid minnet och hon visste att de drömde och mindes guld eller en gul krita eller ett mynt nog stort att köpa hele värden för. Hon visste att de trodde sig minnas en värme som en rodnad i ansiktet, på kroppen, i armarna och benen och de darrande händerna.
Även om de är barn kan de inte undgå att känna avundsjuka. De är avundsjuka på att Margot har sett solen varje dag i fyra år och de beter sig som mobbare när hon berättar vad hon minns:
“Den är som en slant”, sade hon en gång och blundade.
“Nej, det är den inte!” skrek barnen.
“Den är som en eld i spisen”, sade hon.
“Du ljuger, du minns inte!” skrek barnen.
