Litterärt perspektiv

Stående epitet och stereotyper

Bruket att använda så kallade stående epitet (fasta, ofta karaktäriserande benämningar kopplade till  egennamn), finns belagda redan under Antiken (till exempel i Odyssén: ”Den mångförslagne Odysseus”) samt i de riddarromaner som skrevs under medeltiden. Epitetets funktion var att kortfattat uttrycka något karaktäriserande om personen i fråga. 

Skillnaden är dock att de epitet som användes under medeltiden oftast lyfte fram de ädla och höviska dragen hos en riddare, som man värdesatte och därför ville framhålla. (Antikens exempel på sådana namn kunde vara: ”Den sköna Helena” och ”Den mäktige kung Agamemnon”.)

Stående epitet förekommer även i klassiska sagor för att understryka och förstärka karaktärerna hos de olika sagofigurerna. (Exempel: ”Den stora stygga vargen”. ”Den vackra prinsessan”. ”Den elaka styvmodern”.)

Historiskt sett har sagor och andra berättelser byggda med hjälp av stereotyper och med en relativt ytlig ramberättelse används för förmedlande av dolda budskap, ofta av samhällskritisk karaktär. 

E...

Texten ovan är bara ett utkast. Endast medlemmar kan se hela innehållet.

Få tillgång till hela webboken.

Som medlem av Studienet.se kan du få tillgång till hela innehållet.

Köp ett medlemskap nu

Redan medlem? Logga in