Dygdetiken är en av de tre huvudinriktningarna inom den filosofiska etiken. Dygdetiken fokuserar på personer framför handlingar och idén om den dygdiga personen är en helt central punkt. Dygdetiken kan också användas till att bedöma och vägleda folks handlingar – den säger nämligen, att den etiskt korrekta handlingen i en bestämd situation är den handling, som den dygdiga personen skulle utföra under samma omständigheter.
I följande avsnitt ska vi först ta en titt på några grundläggande karaktärsdrag i dygdetiken, till exempel genom att ge exempel på konkreta dygder och överväga vad det vill säga att vara en dygdig person.
Därefter kan du läsa om Aristoteles, som redan i det gamla Grekland formulerade en tidig version av dygdetiken, som än i denna dag har stort inflytande på denna etiska riktning.
Sedan kan du läsa lite om hur modern dygdetik ser ut och till sist går vi igenom några av de typiska kritikpunkterna, som riktas emot dygdetiken.
Utdrag
Nedan kan du läsa ett kort utdrag ur kapitlen om Dygdetik:
Varifrån kommer dygderna?
En annan kritikpunkt riktar sig mot dygdernas fundament, och handlar mindre om den hittillsvarande kritiken av pliktetiken. Moderna dygdetiker har ofta en lista av dygder, som påminner om Aristoteles dygder, men här kan det vara meningsfullt att fråga om, varför det just är denna lista av dygder, som etiken bygger på? Kunde man inte lika väl ha en annan uppsättning dygder? Då uppmärksammar ofta kritikerna samtidigt att Aristoteles levde i ett samhälle, som ligger kulturellt långt ifrån vårt på många punkter. Dessutom hade han åsikter som vi idag skulle betrakta som mycket problematiska – till exempel accepterade han slaveri samt menade att män var överlägsna gentemot kvinnor.
Dygdetiker har lite olika strategier i förhållande till denna invändning. Till exempel kunde man argumentera för, att de specifika dygderna är beroende av, vilken kultur och vilket samhälle som en person tillhör (men detta öppnar dock upp för en ny invändning – se nedan). Alternativt kan man försöka att argumentera delvis utifrån konsekvensetiska premisser – grunden till att vi har en exakt bestämd lista över dygder är, att det har goda konsekvenser för mänskligheten, att folk generellt provar att leva efter dessa dygder – att vara modiga, ärliga, givmilda och så vidare.
