Mig äger ingen

Pappa Leifs goda sidor som förälder

Pappa Leif försöker leva upp till det goda föräldraskapet. Hans framgång är dock varierad. Han är bra på att läsa sagor för Åsa och att spela spel med henne. De har roligt tillsammans och hittar på bus och ordlekar. Detta gäller dock endast när han är på gott humör.

Leif vill gärna framstå som den alltigenom goda föräldern. Därför är han alltid rädd när han är i kontakt med myndigheterna. Han vill inte bli avslöjad som en dålig förälder. Detta gäller särskilt när han besöker daghem och skola. Han är medveten om att han är iakttagen då. Leif är mycket medveten om att han inte är den goda förälder som han innerst inne skulle vilja vara.

Leif är också rädd för att hans politiska åsikter ska lysa igenom. Han vill inte att det ska märkas att han är kommunist. Därför vågar han inte ens använda rött bläck när han skriver (sid. 274). Hans liv präglas av fruktan för att bli upptäckt. Därför väljer han att ”ge sken av” det ena och det andra. Han vill att det ska verka som att hans verklighet är på ett annat sätt än den verkligen är. Detta blir hans skyddsmekanism i tillvaron. 

Han är mindre bra på att ge sin dotter goda vanor och rutiner. Hon får vara uppe hur länge som helst om kvällarna och hon behöver varken tvätta sig eller borsta tänderna. Det finns varken sängkläder eller handdukar i hemmet och inte heller några hygienartiklar. Såväl pappan som Åsa har endast några få ombyteskläder. 

Pappan och Åsa delar säng ända tills Åsa är 10 år gammal. Det finns sällan någon mat hemma. Middagen äts varje kväll hos farfar och farmor.