Berättare och perspektiv

Romanen har förstapersonsperspektiv

Det är Åsa som är berättaren i denna självbiografiska roman. Handlingen löper genom hela hennes liv. Först är det den lilla flickan Åsa som berättar. Utifrån sitt begränsade barnperspektiv förstår hon inte allt som händer henne. Hon tolkar det hon är med om och försöker finna sig tillrätta i en tillvaro som präglas av oförutsägbarhet.

Den lilla flickan Åsa berättar

Den lilla flickan Åsa ser upp till sin pappa. Hon beundrar honom, eftersom han är så stark att han kan klämma ihop ölburkar med bara händerna: ”Så stark var han min pappa. Starkast i hela världen.” (sid. 43)

Åsa har som alla barn behov av bekräftelse, kärlek och trygghet. Allt detta söker hon hos sin pappa: 

Jag ville vara nära honom hela tiden. I affären höll jag honom i byxbenen, bakpå pakethållaren kramade jag ...