Språk och symboler

Språk

Romanen kännetecknas av ett vardagligt och enkelt språk. När karaktärernas tal återges, inkluderas slang och svordomar. Lokala företeelser, så som lokaltidningen Västmanlands Läns Tidning, återges så som den kallades: ”Länsan.” 

Slang och vardagliga beteckningar karaktäriserar romanens språk. Ytterligare ett exempel på vardagligt språk är när pappan frågar Åsa om hon inte ska ha något ”snask” alls (sid. 25).

Smeknamn

Pappa Leif har en rad smeknamn på sin dotter. Åsa är pappas: Natasha (Åsas andra förnamn) ”Tussigull, Gumman, Gummelumman, Tokan, Jäntan .” (sid. 258) Det brukar sägas att ”kärt barn har många namn.” Därför kan raden av smeknamn tolkas som uttryck för pappans kärlek till dottern.

Åsa vill gärna kalla sin pappa för ”Baloo”, men det tycker han inte riktigt om. Han ville hellre liknas vid ”Kapten Efraim Långstrump”, Pippis pappa. Han ville bli betraktad som stark och imponerande. (sid. 24...