Klassisk betingning och Pavlovs hundar

Ivan Pavlov (1849-1936) var en rysk fysiolog som på slutet av 1800-talet forskade kring sambandet mellan matsmältningen och nervsystemet. Pavlov experimenterade med hundar, och av en slump upptäckte han det som kallas klassisk betingning.

Klassisk betingning är när någonting framkallar en respons hos en varelse (djur eller människa) – enbart för att det är förknippat med något som rent naturligt hade gett samma respons. Så här förklarar man det med rätt begrepp och med hjälp av Pavlovs hundar:

Steg 1: Obetingad stimulus (OS), i Pavlovs hundars fall mat, framkallar obetingad respons (OR), hundarna saliverar. Att de kallas obetingade här är för att det här inte är en inlärd respons utan en naturlig. Stimulus betyder något som når oss eller tas emot av oss via våra sinnen. 

Steg 2: Den obetingade stimulusen, maten, förknippas med en annan, neutral stimulus. I Pavlovs fall, en ringande klocka.

Här sker sedan magin - inlärningen. Efter att den ringande klockan har ringt, precis innan hundarna får mat, tillräckligt många gånger – kommer hundarna ha lärt sig att den ringande klockan betyder mat.

Steg 3: Det betingade stimuluset (BS), ringklockan, som nu är förknippad med det obetingade stimuluset (OS), maten, kommer ensam att framka...

Texten ovan är bara ett utkast. Endast medlemmar kan se hela innehållet.

Få tillgång till hela webboken.

Som medlem av Studienet.se kan du få tillgång till hela innehållet.

Köp ett medlemskap nu

Redan medlem? Logga in