Berättare och perspektiv

Den allvetande berättaren

Jane Austens roman Stolthet och fördom är uppbyggd med en berättare i tredje person som är allvetande, vilket vi ofta ser i gamla romaner. Detta syns genom att berättaren står utanför handlingen och känner till alla karaktärers tankar och känslor, vilket innebär att vi har flera synvinklar i den här berättelsen.

Även om vi får ta del av olika synvinklar följer berättaren mestadels Elizabeth Bennets synvinkel. Mycket ofta, under hela romanen, får vi veta vad Elizabeth tänker och hur hon uppfattar olika händelser. Här är ett exempel:

Elizabeth tog fram ett handarbete och underhöll sig med att iaktta vad som utspelades mellan Darcy och hans sällskap. Hennes ideliga kommentarer, om hans handstil och om hur jämna rader han skrev och om hur långt brevet blev, skapade tillsammans med det totala ointresse med vilket han mottog hennes lovord en besynnerlig dialog, som helt överensstämde med hennes uppfattning om båda. (s. 61) 

Som nämnts kan en allvetande berättare teoretiskt sett få tillgång till alla karaktärers tankar, vilket vi ser i det här avsnittet där vi får ta del av Darcys det som rör sig i Darcys huvud: 

Mr Darcy hade till en början knappt gått med på att kalla henne söt, han hade sett på henne utan intresse på balen, och nästa gång de möttes såg han på henne endast för att finna något att kritisera. Men just som han hade klargjort för sig själv och sina vänner att det knappt fanns någonting vackert i hennes...