Språk och dialog

I novellen förekommer ingen dialog och perspektivet är den allvetande berättarens. Dagerman arbetar i novellen med en berättarteknik som kallas plantering. Läsaren får tidigt information som kommer att vara avgörande för berättelsens utgång. Redan från anslaget vet vi att ett barn kommer att dö och denna information färgar vår upplevelse av novellen. 

Ingen av karaktärerna beskrivs ingående och konkret. Om mannen i bilen får vi veta att ”det är ingen ond man”, faktiskt att han ” inte skulle kunna göra en geting förnär”. Han är ”lycklig och stark” där han kör mot havet som är utflyktens mål. Kanske beskriver författaren honom så för att vi som läsare lättare ska kunna identifiera oss med honom? Att han så att säga förblir ”ansiktslös” för att...

Texten ovan är bara ett utkast. Endast medlemmar kan se hela innehållet.

Få tillgång till hela webboken.

Som medlem av Studienet.se kan du få tillgång till hela innehållet.

Köp ett medlemskap nu

Redan medlem? Logga in